I STEGET


Hovslagarbloggen, där jag kommer att presentera nyheter, vädra åsikter och kommentera aktualiteter.

Det blir självklart en hel del hovslageri, men även en del annat som rör hästsporten eller världen i stort.

Ni behöver inte tro på ett ord jag säger, läs det ni har lust med eller skit i alltihop.


2017-10-03

Det var en svinkall måndagmorgon i mitten av februari för tre år sedan, när vintern höll ett järngrepp om Mälardalen och vägarna ut till Skråmsta stuteri i Upplands Bro var såphala. Jag skulle dit och verka några fölston och när jag kom fram, varm i full färd med att pyssla om ett nyfött föl som sett dagens ljus under helgen. Det var Timo Nurmos fina sto Gold Strike, som hade fått sitt tredje föl. Muscle Hill var pappa och han var verkligen ett riktigt fint föl med en underbar utstrålning där han struttade omkring i halmen på sina långa ben.

Det är inte speciellt utmanande, kan man tycka, att verka fölston, men det är ett riktigt roligt jobb att ta hand om hovarna på de otroligt fina hästar som står på stuteriet. Man blir nästan lite starstruck ibland när man lägger upp ett ben i knät och tänker på att det tillhör en världsstjärna som Jodas Julia, Camilla Highness, Gold Strike eller någon annan gammal hjälte som nu ska ge liv åt nya små stjärnor. Eller hingstarna, som Scarlet Knight och Uncle Lasse t ex.

Dessa avelshästar, som ibland tycks falla i glömska och inte ägnas lika mycket uppmärksamhet och omvårdnad som tävlingshästarna, men som förtjänar det härliga liv de får på ett ställe som Skråmsta. Jag har hjälpt Carina med alla hennes hästar i drygt fem år nu och det är lika roligt varje gång att samarbeta med henne och hennes fantastiska personal och sätta sig med en kopp kaffe och gagga med hennes far Christer, som drar en gammal anekdot från tiden när han själv drev stuteriet. Han skötte länge om hela gården ensam och betäckte naturligt med tre hingstar två gånger om dagen. Inga lugna dagar direkt.

Muscle Hill-fölet var kvar på Skråmsta och växte upp i hingstflocken, fick sina regelbundna verkningar och uppförde sig exemplariskt varje gång, innan han som 1,5-åring flyttade till sin ägare och tränare Timo Nurmos. Han fick namn efter Timos farfar, Villiam. I söndags, två år senare, vann han Svenskt Travkriterium i sin sjunde start, på världsrekordtiden 1.12,0 och såg inte ens trött ut efteråt. Ett fantastiskt tränarjobb av en av våra absolut bästa tränare.